Insikter

Jag har i en stor del av mitt liv levt med en förutfattad mening om hur saker borde vara, om hur saker borde bli och om vad som borde hända med mig. I den här förutfattade meningen blir alla avvikelser ett problem, alla avvikelser blir nånting dåligt, alla avvikelser blir till problem som måste lösas på något vis eftersom de inte stämmer med min förutfattade mening.

Men numera lever jag mer och mer i att avsteg från min förutfattade mening istället är påminnelser om att jag lever i en förutfattad mening. Dessa påminnelser ser jag istället som gåvor.

Egentligen kan jag inte förvänta mig något alls av livet. Jag har ingen rättighet att kräva något alls. Allt som är mer än ingenting är en gåva och ett steg på den väg som jag ska leva. Avvikelserna från min förutfattade mening är inte dåliga, de är påminnelser om att det är jag som tänkt fel från början. Påminnelser om att min föreställning var fel.

Det bästa jag kan göra är att slå min föreställning i bitar, pulvrisera den, tillintetgöra den. Och istället se på varje sak som händer som nästa ögonblick i mitt liv. Precis det här har Gud redan sett ska hända, precis det här är en del av Guds kärlek för mig även om jag inte förstår hur det ska kunna vara det. 

Men jag har ju bara levt 54 år än så länge och det är ju så att det som händer kanske inte är det bästa som kan hända i ett kort perspektiv, utan det Gud ser på är helheten. Och det som är det bästa för evigheten har ju inte jag en aning om men eftersom Gud vet så är det bästa jag kan göra att lyssna på Gud istället för min förutfattade mening.

Friheten i Kristus är…
…friheten från att behöva leva upp till andras förväntningar, 
…friheten att slippa passa in i mönster som andra satt upp, 
…frihet från att behöva välja ett av de spår genom livet som andra har bestämt. 

Men friheten i Kristus är framförallt en frihet från mig själv. 

En frihet från idén att jag måste klara av allting själv.
En frihet från att jag själv ska behöva lösa alla problem som kan tänkas dyka upp.
En frihet att ge mig i kast med Guds uppgifter som ter sig omöjliga för jag vet att Gud inte skulle be mig om något som inte går att göra med Guds hjälp.

Jag behöver inte göra allting själv. Jag behöver inte klara av allting själv. Så länge jag gör det jag klarar av så vet jag att där jag tar slut, där finns Gud, där finns Gud att be om hjälp och där finns Gud att visa mig fortsättningen framåt.

Gud har sett den väg som jag ska gå i mitt liv, men av alla vägar som finns att gå, hur sannolikt är det att jag har sett just den vägen? Det enda vettiga jag kan göra är att följa alla små puffar Gud ger mig för att jag ska komma in på den väg som just jag ska gå.

Jag måste lita på att det Gud gör det gör Gud av kärlek även om det kan vara svårt att förstå i nuet, eftersom jag inte vet vilken väg som är min väg. 

Steg för steg finner jag vägen, och steg för steg lär jag känna Guds kärlek. 

En dag kommer jag att förstå.

Bibeln målar upp en bild av Gud med ganska grova penseldrag. En del detaljer här och där men inte jättemycket. Därför går det inte att bygga upp en heltäckande bild av Gud utifrån bibeln utan vi kommer alla att få en egen gudsbild inom oss själva och dessa gudsbilder kommer att likna varandra till viss del och skilja sig åt till viss del.

Alla våra gudsbilder kommer att se olika ut och vi kan aldrig säga att den ena är rätt och den andra fel. Så länge som de stämmer överens med och ryms inom det som bibeln beskriver så kan de mycket väl vara sanna.

Kanske alla sådana gudsbilder är sanna och den heltäckande gudsbilden är summan av dessa personliga och enskilt sanna gudsbilder?

Gud är fullständigt närvarande i allt, i alla, i allt som sker. Överallt, genom tiden, jämnt och ständigt. 

Men Gud är upptagen med verkligheten…

Om jag då lever i föreställningen om att saker är på ett annat sätt än vad de verkligen är, då är ju inte jag i verkligheten. Och om jag inte är i verkligheten, hur ska jag då kunna erfara Gud för Gud är ju inte där? 

Det är ju inte för att Gud är på fel ställe, det är ju jag som är på fel ställe. 

Jag kan ju inte veta något annat om verkligheten än vad som är just här och nu. Jag måste hela tiden jobba för att tvätta bort mina föreställningar om nuet. Det är mina föreställningar som gör att jag hamnar på fel ställe.

Men i de stunder som jag inte lever i mina föreställningar utan bara är närvarande här och nu, det är då jag erfar Guds närvaro, i allt.

Det som är uppenbarat till oss genom bibeln är inte hela sanningen, det är bara en del av sanningen. Det som delats med oss är vad vi behöver förstå och vi behöver inte bekymra oss för resten.

Istället för att Gud själv går in i världen och gör saker så kan Gud gå in i Anden i mig för att göra saker. Och när jag gör saker så gör jag saker i världen och i och med det gör Gud saker i världen genom mig och andra. Och på det viset är jag en del av hur världen byggs vidare och även efter mitt liv finns det jag gjort kvar som en liten byggbit i världen.