Min historia
Min resa genom livet så som den uppenbaras för mig, allt eftersom tiden går. Jag vet varifrån jag kommer, jag vet var jag är. Men min framtid skrivs, steg för steg.
Citat markerade med ”SFB”: © Svenska Folkbibeln, se http://www.folkbibeln.se.
Övriga citat: © Svenska Bibelsälskapet, se http://www.bibeln.se
Ett löfte
Jag var trasig och du kom
med löfte om att laga mig
Jag var vilsen och du kom
med löfte om att leda mig rätt
Jag hade kommit till vägens ände och du kom
för att visa mig en fortsättning
Allt jag behövde göra
var att tro på dig
och att följa dig
Jag tror på dig och du lagar mig
Jag tror på dig och du leder mig rätt
Jag tror på dig och du visar mig en fortsättning
Om jag kan förstå din vilja
så kan jag göra det du vill jag ska göra
Då kan jag sprida ditt ljus i mörkret
och vara till vägledning för andra.
Associationer:
Matteusevangeliet 14:22-33
Psaltaren 86:6-7
Psaltaren 116:1-3
Image by Myriams-Fotos from Pixabay
Som en fot i fel sko
Som en fot i fel sko
blev jag född in i detta liv.
Det skav och det sved,
alltid var världen till besvär.
Alla mina försök att passa in
blev till skavsår.
Alla mina försök att bli som andra
blev till blåmärken.
Men så en dag gav en del av skon vika,
en vass kant sprack till en ljusglimt.
I ljusglimten såg jag ett hopp,
i hoppet fanns ett löfte om en bättre väg.
Steg för steg tappar skon sitt grepp om mig,
för varje dag som går vittrar dess tvång sakta bort.
Skon som förr var min tvångströja,
blir allt mer ledig och följsam.
När skon blir följsam
kan jag med lätthet gå genom livet.
När skon inte bara skaver
kan mitt liv bli till glädje för andra.
Gud,
jag tackar dig för att jag fått uppleva skillnaden,
skillnaden mellan att vandra i mörkret och att vandra i ljuset.
Om jag inte hade vandrat i mörkret,
hur skulle jag då sett ljuset?
Inspiration:
De gudlösa är avfälliga från födseln, lögnarna far vilse ända från moderlivet. De har gift som ormens gift, de liknar en döv huggorm som stänger sitt öra och inte hör ormtjusaren, den skicklige besvärjaren. (SFB)
Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. (SFB)
Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. (SFB)
Ogräs
Även i den finaste gräsmatta finns ogräs på lur,
ogräsets frön ligger i marken och lurar.
Ogräset ligger där och väntar på sin tid,
ogräsets tid kommer när ägaren inte är beredd.
När ägaren vaggats in i ro över att allt är bra
då ser ogräset sin chans.
Ogräset tar sin chans och stormar fram,
innan ägaren vaknat har ogräset infekterat gräsmattan.
Den som vill hålla ogräset borta
gör bäst i att vara alert på dess uppvaknande.
När ogräset vaknar är det skört,
i sitt sköra tillstånd är det lätt att rycka upp.
Inspiration:
Jag kom förbi en lat mans mark, en oförnuftigs vingård. Där växte tistlar överallt, marken var täckt av nässlor, stenmuren hade rasat. Jag tog intryck av denna syn och drog lärdom av vad jag såg. Sov lite till, slumra lite till, vila lite till med armarna i kors — och fattigdomen är över dig som en rånare, armodet som en beväpnad man.
Frihet och ansvar
Friheten är stor men den har sina gränser,
friheten är stor men den kan gå överstyr.
När friheten öppnar sig vill jag springa,
när friheten ligger framför mig vill jag inte stanna upp.
Men gränsen finns där i friheten,
nånstans i friheten finns det en gräns.
När jag springer ut i friheten blir jag blind,
när jag springer i blindo ser jag inte gränsen.
När jag fortsätter att springa utan att se gränsen
springer jag i frihetens glädje över gränsen.
Friheten är obetalbar men är inte att leka med,
frihetens glädje är en glädje under ansvar.
Under ansvar leder friheten till glädje,
utan ansvar leder friheten till fall.
Gud,
jag har missbrukat min frihet,
till fall blev friheten för mig.
I min iver sprang jag över gränsen,
till fall blev friheten för mig.
Jag såg inte gränsen i min glädje,
till fall blev friheten för mig.
Jag brast i mitt ansvar,
till fall blev friheten för mig.
Gud,
jag behöver din hjälp med friheten,
jag vill inte springa över gränsen.
Gud,
jag behöver din hjälp med friheten,
att påminna mig om att det finns en gräns.
Gud,
jag behöver din hjälp med friheten,
att påminna mig om mitt eget ansvar.
Inspiration:
Vem känner sina fel? Fria mig från synder jag inte vet om, men hindra mig också från öppet trots, låt det inte få makt över mig! Då är jag utan brist och fri från svåra synder. Ta i nåd emot mina ord, mitt hjärtas bön till dig, Herre, min klippa, min hjälpare.
Första Korinthierbrevet 10:7-13
Bli inte avgudadyrkare som många av dem blev. Om dem står det i skriften: Folket slog sig ner för att äta och dricka och steg sedan upp och förlustade sig. Låt oss inte heller begå otukt som många av dem gjorde; så dödades också 23 000 på en enda dag. Och låt oss inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde; de föll offer för ormar. Knota inte som många av dem gjorde; de dödades av Förgöraren. Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller. Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.
Prövning i tiden
Du kom till mig i tid innan Covid-19
tiden var knapp men spårbytet blev gjort.
Du var med mig under Covid-19
tiden var knapp men grunden hann bli klar.
Du och kyrkan kom till mig i tid innan kriget i Ukraina
tiden var knapp men kyrkans gemenskap hann infinna sig.
Du och kyrkan kom till mig i tid innan kriget i Ukraina
tiden var knapp men hoppet genom Jesus på korset hann fästa sig i min grund.
Prövningens tid kommer över oss igen
i prövningens tid vaknar vi och saker ställs mot varandra.
När vi vaknar och saker ställs mot varandra blir kontrasterna större,
kontrasterna blir allt större mellan det som är gott och det som är ont.
I ljuset av prövning blir allt så mycket tydligare,
det blir tydligt vad som är gott och vad som är ont.
När mörkret sprider sig är ljusglimtarna så mycket tydligare,
när mörkret sprider sig behövs ljusglimtarna mer än någonsin tidigare.
Inspiration:
Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Min son, förakta inte Herrens fostran, förarga dig inte över hans tuktan. Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.
Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.
Vilja och behov
Kriget inom mig rasar, det goda mot det onda.
kriget inom mig rasar, min vilja ändrar riktning.
Min strävan efter världens rikedomar besegras,
min strävan efter Din närhet segrar.
Min vilja idag är inte densamma som igår.
Jag vill att min vilja imorgon inte är densamma som idag.
För var dag som går ändras min vilja,
för var dag som går styrs min vilja mot Dig.
Inspiration:
Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel.
Närhet
Min Herre, vår Fader,
Din andedräkt får mina nackhår att resa sig,
din närhet skakar om mig i en rysning.
Du är med mig, i mig, omkring mig.
I allt jag gör är du med
i allt jag tänker är du med,
i allt jag åtrår är du med.
Din närvaro formar min åtrå,
din närvaro formar min tanke,
din närvaro formar mitt handlande.
Jag ser världen genom Dina ögon,
jag hör världen genom Dina öron,
jag känner världen genom Din kropp.
Du finns i allt jag ser,
du finns i allt jag hör,
du finns i all jag känner.
Inspiration:
Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. Säger jag: ”Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig”, så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.
Tvång och befrielse
Förr kom du som en befriare,
en välkommen glädjeknuff.
Du fanns där ofta,
och oftast var du välkommen.
Med tiden blev du inte bara välkommen,
du blev också nödvändig.
När du inte var med var det något som saknades,
och saknaden växte till ett tvång.
Befriaren hade blivit ett tvång,
och i egenskap av tvång blev det ingen glädjeknuff.
Tvånget fanns kvar,
men befrielsen kom aldrig.
Men så kom Herrens befrielse,
en befrielse från tidigare tvång.
Genom Herrens befrielse släppte tvånget,
och glädjen infann sig ändå.
Inspiration:
Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
Frånvaro och trygghet
Gud,
Håller du dig borta från mig,
eller skjuter jag bort dig?
Stunder, timmar, dagar utan dig blir fyllda av desperation och rädsla.
Behöver jag lära mig något,
eller förhärdar jag mig själv?
När du inte finns i mitt hjärta härskar vanmakten.
Men i den stora historien har du alltid varit närvarande,
även när du inte synts till.
Och i min korta gemenskap med dig har du aldrig varit långt borta,
även när fasans tomhet härskat.
Min Gud jag ber dig,
låt mig bli påmind genom din frånvaro,
låt mig bli tröstad genom din närvaro.
I din famn finner jag min trygghet,
i din kärleksfulla närvaro vet jag att allt ordnar sig till det bästa.
Inspiration:
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro.
Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp.
Oh Gud, tack!
Oh Gud,
jag tackar dig för all den nåd du visar mig.
Jag vill skrika ut min tacksamhet för att du visar mig vägen
och öppnat dig för att ta emot min börda.
Jag ger den till dig och lever i din nåd.
Oh Gud,
vad jag önskar att alla andra också skulle få del av din nåd,
att alla andra också skulle ta emot din nåd och leva i den.
För utan dig går det här inte,
utan dig vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
En morgonbön
Jag tackar dig för att jag har fått vakna upp idag.
Jag tackar dig för att jag ännu en dag ska kunna
höra, se, känna, smaka och uppleva Din skapelse.
Jag tackar dig för att jag ännu en dag ska kunna
erfara dig som en del av din skapelse genom din närvaro i allt.
Jag tackar dig för att jag idag ska få
ta på mig Din rustning och gå ut i strid mot det Onda som härskar överallt i världen.
Visa mig den väg jag ska gå,
led mig efter din stig.
Mitt hopp står till Dig,
mitt liv finns i Dig.
I Jesu namn,
Amen
Inspiration:
Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.
Dag talar till dag därom
och natt undervisar natt.
Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord.
Där har han rest ett tält åt solen,
den liknar en brudgum som lämnar sin kammare,
en hjälte som gläds åt att löpa sin bana.
Den stiger vid himlens ena ände
och når i sitt kretslopp den andra.
Ingenting är gömt för dess glöd.
Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.
Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar.
Steg på vägen
Jag tackar dig min Gud för allt du gör för mig.
Varje dåligt begär som lämnar mig
blir till en frid i min själ och en möjlighet i mitt liv.
För varje dåligt begär som lämnar mig
öppnas nya möjligheter upp i detta liv.
För varje steg som synden släpper sitt grepp om mig,
kan jag vara mer som du tänkt dig att jag ska vara.
Inspiration:
Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen när ni håller er till livets ord. Då kan jag vara stolt på Kristi dag: mitt lopp har inte varit förgäves, min möda inte förspilld.
Må fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår herre Jesus, upp från de döda, styrka er i allt gott, så att ni kan göra hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.
Led mig på din väg
Herre, skydda mig idag,
skydda mig från den Ondes röst.
Mitt motstånd kommer inte utifrån,
utan från det onda som bor i mig.
Det onda vill få mig att vika från din väg,
det onda vill leda mig tillbaka till min gamla väg.
Herre, hjälp mig att slita ut detta onda!
Herre, hjälp mig att hålla mig på den rätta vägen!
Inspiration:
Men du, Herre, är min sköld och min ära, du är den som ger mig seger.
Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.
Ni, mina kära, som fått veta detta, skall vara på er vakt, så att ni inte dras med i de ogudaktigas villfarelse och förlorar fotfästet.
Tron i mörkret
Jag har sett dig när jag gått förbi,
jag har sett dig sittandes där i mörkret.
Där i mörkret har du funnits sedan jag var liten,
men dold i mörker har du varit.
Så en dag slogs ljuset på,
ljuset flödade där du var.
Där i ljuset fanns Du i all din prakt,
i ljuset var allt så tydligt.
Inspiration:
Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet.
Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk . Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början.
Gåvan
Tomhänt kom jag in i livet, tomhänt ska jag lämna det.
Född till att leva, född till att dö.
Inget har jag rätt till, inget kan jag ta för givet.
Varje morgon jag vaknar är en gåva från Dig.
Jag hade kunnat bli född för att leva en endaste dag,
men jag har fått många år.
Jag hade kunnat bli född för att leva mitt liv i blindo,
men du öppnade mina ögon.
Jag hade kunnat bli född för att gå till graven i ovisshet,
men genom tron fick jag en möjlighet att leva i visshet.
Varje smärta blir en påminnelse om min förgänglighet
Hur ska jag kunna visa min tacksamhet?
Inspiration:
Ni vet inte hur ert liv blir i morgon. Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner.
För tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den.
Nu säger någon: Varför fortsätter han att förebrå oss? Ingen kan ju göra motstånd mot hans vilja. Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? Och kanske ville han göra hela sin härlighet känd genom de kärl som han har bestämt till att förhärligas genom hans barmhärtighet?
Ett ögonblick
Blott detta ögonblick finns jag här,
innan jag vissnar till jord.
Blott detta ögonblick får jag vandra i din skapelse,
innan jag blåser bort.
Blott detta ögonblick får jag vara i ljuset,
innan allt släcks.
Blott detta ögonblick kan jag hylla Dig,
innan jag lyfts iväg.
Inspiration:
Ni vet inte hur ert liv blir i morgon. Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner.
Jag säger er: den natten ligger två män på samma bädd; den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. Två kvinnor mal tillsammans; den ena skall tas med och den andra skall lämnas kvar.
Din nåd är mitt titthål
Genom din nåd ser jag en skymt av din helighet.
Genom din nåd kan jag börja förstå varifrån jag kommer, vem jag är och vart jag ska.
Genom din nåd vänds min vilja till att komma till Dig.
Genom din nåd är jag nu fri att gå åt det håll Du vill.
Min väg
Aldrig har jag varit hemma,
alltid har jag varit borta.
Aldrig har jag varit i ro,
alltid har jag varit på flykt i oro.
Men så en dag såg jag skylten,
skylten som pekade ut en väg.
Skylten pekade ut en väg,
och skylten bar mitt namn.
Jag förstår att det är min väg,
och att den är där för att jag ska följa den.
Den leder inte åt samma håll som den väg jag hittills följt,
den leder åt det håll dit jag nu måste gå.
Vägen ropar på mig med hög stämma,
ljuset som lyser upp den bländar mina ögon.
Jag håller för öronen men det hjälper inte,
jag blundar men ser ändå.
—
Jag har fått min väg utpekad
och det är den jag följer.
Inte för att den just nu är den enklaste vägen,
jag följer den eftersom den är utpekad åt just mig.
Vägen är smal och lockelserna är många,
att följa vägen är att hålla sig från lockelserna vid sidan av vägen.
Allt eftersom jag vandrar växer sig lockelserna starkare,
planterade där av någon som vill locka mig bort från min väg.
Jag förstår inte varför detta händer just mig,
men den frågan är allt mindre viktig.
Mitt fokus blir nu på min väg,
och att hålla mig kvar på den.
Inspiration:
Psaltaren 94:12-19
Lycklig den som du, Herre, fostrar och undervisar genom din lag. Du ger honom ro i onda dagar, medan graven grävs åt de gudlösa. Ty Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin egendom. Den rättfärdige skall få sin rätt och alla redbara ha en framtid. Vem försvarar mig mot de onda, vem tar mitt parti mot ogärningsmän? Om inte Herren kom till min hjälp skulle jag snart få bo i tystnaden. När jag är rädd att tappa fotfästet håller din godhet mig uppe, Herre. När mitt hjärta är fullt av bekymmer gör din tröst mig glad.
Framgångskrasch
I min framgång blir jag stor,
I min framgång blir jag uppblåst.
I min framgång glömmer jag bort mina synder
I min framgång sänker sig mörkret över mig.
I min framgång är vägen rak
I min framgång går färden i svindlande fart
I min framgång kör jag rakt ut i mörkret
I min framgång kör jag av vägen
Såren efter kraschen svider
Såren efter kraschen gör ont
Såren efter kraschen blir en påminnelse
Såren efter kraschen drar mig till Dig.
Jag vaknar och förstår att jag tagit fel väg
Jag vaknar och ångrar mitt vägval
Jag vaknar och ropar på Din hjälp
Jag vaknar och tar emot Ditt Ord.
Inspiration:
Första Johannesbrevet 1:6
Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen.
Första Johannesbrevet 1:9
Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.
Matteusevangeliet 7:13-14
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Johannesevangeliet 8:12
Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.
Johannesevangeliet 11:9-10
Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.
Hatet blev till kärlek
Steg för steg rycks det överflödiga bort,
steg för steg växer sig bandet till Dig starkare.
I avsaknad av det överflödiga
lyser ditt ljus så mycket tydligare.
Med motvilja rycks det överflödiga bort från den som älskar det,
med glädje rycks det överflödiga bort från den som hatar det.
Mot mörker färdas den som älskar överflödet,
Mot ljus färdas den som hatar överflödet.
Genom tro kan hat bli till kärlek.
Genom tro kan du hata det du älskat.
Genom tro kan mörker bli till ljus.
Genom tro är ingenting omöjligt.
Inspiration:
Första Korinthierbrevet 1:18-25
Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.
Matteusevangeliet 6:19-21
Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Gåvor
Att ge har aldrig varit att bara ge,
att ge har alltid varit att vilja få något tillbaka.
Att ge har aldrig varit med glädje,
att ge har alltid varit för att tysta samvetet.
Men den obegränsade gåva jag fått kan jag bara med glädje ta emot.
I denna glädje kan jag ge utan att vilja få tillbaka.
I denna glädje kan jag ge därför att någon annan behöver.
Din gåva är oändlig, min är blygsam.
Ju mer jag ger desto större blir glädjen av att ge.
Ett förbund
Din kropp i en bit bröd,
ditt blod i en droppe vin
Oansenligt för ögat,
men betyder allt för mig
För vissa en ytlig tradition,
för mig vem jag är och var jag hör hemma.
Inspiration:
Matteusevangeliet 26:26-28
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: »Tag och ät, detta är min kropp.« Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Markusevangeliet 14:22-24
Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: »Ta detta, det är min kropp.« Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: »Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.
Lukasevangeliet 22:19-20
Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.« Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.
Lukasevangeliet 24:28-32
De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: »Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.« Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: »Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?«
Dimma och klarhet
Som lagar på lager av plast
ligger slöjan mellan mig och Guds härlighet
Lagren åker av och på med tiden,
för varje vecka, dag, timme, ögonblick.
Ett lager åker av och Guds härlighet blir mer skönjbar,
Ett lager åker på och Guds härlighet täcks av värdsliga saker.
Ett lager åker av och Guds härlighet skiner genom mig,
Ett lager åker på och jag blir som Världen.
En reva uppstår och Guds härlighet blir för ett ögonblick så uppenbar,
Revan täpps igen och uppenbarelsen tar slut.
Men med tiden blir slöjan allt tunnare,
Lagren av plast blir med tiden allt färre.
Två av, ett på, en liten reva, täck igen revan, två av, ett på.
Min tro ger mig hopp om att slöjan en dag ska vara borta för alltid.
Inspiration:
Andra Korinthierbrevet 4:7
Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig.
Andra Korinthierbrevet 4:16
Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.
Fasans grepp
I min stund av fasa är jag ej längre rädd,
i min stund av fasa känner jag hopp i Dig.
I min stund av fasa har jag inget av värde att förlora,
i min stund av fasa kan inget av värde förgås.
I min stund av fasa är mitt skal som tunnast,
i min stund av fasa lyser Du som starkast.
Inspiration:
Psaltaren 88:14-19
Jag ropar till dig, Herre, om morgonen stiger min bön till dig. Varför stöter du bort mig, Herre, och döljer ditt ansikte för mig? Från min ungdom var jag plågad intill döden, du fyller mig med skräck, min kraft är slut. Din vrede går fram över mig, fasorna gör mig till intet. De sluter sig om mig som vatten, de omger mig ständigt. Du har drivit bort mina vänner och fränder, mina förtrogna tar du ifrån mig.’
Psaltaren 91:14-16
Han håller fast vid mig, och jag räddar honom, jag skyddar honom, ty han känner mitt namn. Han åkallar mig, och jag svarar honom, jag är med honom i nöden, jag befriar honom och ger honom ära. Jag skall mätta honom med ett långt liv och låta honom erfara min hjälp.
Andra Korinthierbrevet 12:9
Men han svarade: »Min nåd är allt du behöver.« Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig.
Men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.
I svagheten blir kraften störst.
Lägga om rodret
Jag har lagt om rodret men det liv jag levt under många år fortsätter att knuffa mig i samma riktning. Trots att jag vill åt ett annat håll dras jag med i den starka strömmen åt det håll jag inte vill.
Men för varje dag jag styr åt det håll jag vill så ändras min riktning aldrig så lite och varje ändring av riktning är en delseger.
Att jag på min väg törnar emot andra, att jag på min väg får utstå glåpord för att jag åker åt fel håll, allt det är tecken på att jag faktiskt ändrar riktning, att min riktning inte längre följer efter den starka strömmen.
Genom att styra i Din riktning ska jag en dag få stå som segrare. Det löftet ger mig hopp och styrka att kämpa mot strömmen som går åt fel håll och som vore så lätt att fortsätta följa.
Inspiration:
Matteusevangeliet 7:13-14
’Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. ’
Andra Korinthierbrevet 5:17
’Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. ’
Romarbrevet 7:15
’Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. ’
Filipperbrevet 3:13-14
’Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. ’
Jakobsbrevet 1:12
’Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. ’
Min vandring
Jag tar de första stapplande stegen på en vandring,
en vandring bort, bort från det som varit,
mot något jag ännu inte vet vad det är.
En vandring efter en väg jag precis kan skönja, en väg där jag för varje steg vill fråga Dig, är det bra så här? Längre till vänster eller längre till höger?
Min vandring styrs inte längre av mig själv, jag tänker inte själv ut varje steg. I frånvaro av världen får fötterna sin riktning från Dig.
Steg för steg…
min egen väg ersätta av Din väg
min egen vinning ersätts av Din vinning
mina egna behov ersätts av Dina behov
Jag drivs av hoppet.
Hoppet att min vandring sker efter den vägen jag är ämnad att vandra.
Hoppet att jag en dag ska få leva i Din närvaro, utan strid och synd.
Men min vandring har bara börjat.
Viktlöst famlande
Länge har jag famlat i viktlöshet,
famlat efter något fast att ta tag i,
famlat efter fäste för mina fötter.
Ända från den dagen min navelsträng knipsades av har famlandet varit min vardag
Dagar av skenbar stadga blandade med total viktlöshet och vanmakt.
Men så en dag sträckte Du ut din hand och sa:
”Kom till mig så ska jag ge dig fäste för dina fötter
och något att hålla dig i.”
Jag fattade tag i din hand och lät mig dras mot dig.
Ju närmare jag kommer desto fastare mark får mina fötter
Ju närmare jag kommer desto stadigare grepp får mina händer.
Utan dig skulle jag fortsätta att famla i viktlöshet och vanmakt.
Jag har dig att tacka för allt.
Du finns i allt
Jag beundrar solstrålarna genom molnskyarna
Jag känner hur vinden fläktar skönt mot min kind
Jag upplever hur regndropparna får huden att spritta av liv
Jag ser dig i solstrålarna
Jag känner dig i vinden
Jag upplever dig i regndropparna
Du är i allt,
överallt,
för alltid.
Puffar
Varje gång jag fastnar i en dumhet
kommer Du och puffar mig bort
Varje gång jag fastnar i dåliga tankar
kommer Du och puffar mig ur dem
Varje gång jag gör min värld liten
kommer Du och puffar gränserna utåt
Jag är så tacksam för varje gång
Du puffar mig i rätt riktning.
Som ett barn kommer jag till dig
och jag klarar mig inte utan dina puffar.
Inspiration:
Psaltaren 23:1-4
En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Bekymrens två ansikten
Bekymren vittnade förr om en allt mörkare framtid,
en framtid som inte skulle bli som jag hoppats.
En framtid fylld av allt fler bekymmer,
för att till slut kvävas till döds under tyngden av sig själv.
Men så öppnades vägen för Dig in i mitt liv,
Genom tron på Dig fylldes jag av förtröstan och hopp.
Genom tron på dig lyste hoppet
att den eviga fortsättningen skulle bli helt fantastisk.
Bekymmer i nuet vittnar om en stärkande process,
en framtid som blir bättre än jag tidigare kunnat hoppats på,
en framtid som inte alls blir som jag tidigare hoppats,
en framtid som överträffar allt jag tidigare hoppats på.
Otillräcklig
Hur ska jag kunna vara tacksam nog?
Hur ska jag kunna göra budskapet tillräcklig rättvisa?
Hur ska jag kunna visa tillräcklig vördnad gentemot dig, vår Fader?
Hur ska jag kunna vara saltet och ljuset i denna mörka värld?
Svaren kan jag inte finna i mig,
de kommer från Dig genom din Son, Jesus.
Ge mig tålamod att lyssna,
Ge mig styrka att stå emot
Ge mig mod att visa.
Endast Du kan ge mig detta.
Inspiration:
Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.
Utplacerad
Varför lever jag mitt liv här, som det är?
Det är stökigt, ingen annan troende att prata med.
Jag är som den lilla växten som hittat ett jordkorn i den lilla skrevan på berget.
Kanske just för att det inte finns några andra växter runtomkring så behövs den här växten just här?
Den växten har en annan sorts möjlighet att påverka tillvaron än vad den växt som växer på en bördig plats i skogen har.
Vad gör du här, blomma, säger berget. Du är ju inte alls som vi berg är, varför växer du här?
Associationer:
Stöpta i olika former (perekskog.se)
Som ett barn
Vår Fader,
Som ett barn vill jag komma till dig,
Som det barn jag är vill jag att du sörjer för mig.
Mycket kan jag klara själv med din vägledning.
Men utan dig kan jag inte klara mig.
Jag ångrar mig varje gång jag inte kommer som ett barn,
Jag ber dig, ha tålamod med mig.
Inspiration:
Matteusevangeliet 18:2-3
Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: »Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket.
Psaltaren 131:1-3
’En vallfartssång av David. Herre, jag är inte övermodig, har inga stolta later. Jag ägnar mig inte åt stora ting, åt det som övergår mitt förstånd. Nej, jag har lugnat och stillat min själ, jag är som ett litet barn, som barnet i moderns famn. Hoppas på Herren, Israel, nu och för evigt.’
Tack
Gud,
Jag tackar dig för det frö du försett mig med,
fröet till tro på Dig.
Jag tackar dig för den gåva du gett mig
i form av din oändliga nåd.
Jag ber dig om vägledning
att förstå gåvan
och att använda den på bästa sätt
för att visa din härlighet.
Ut ur mörkret
Min Gud, min Herre,
Det är i ljuset jag vill leva,
långt bort från mörkret.
Men det är i mörkret jag lever,
långt bort från ljuset.
Jag behöver din hjälp för att komma bort från mörkret,
jag behöver din hjälp för att komma in i ljuset,
jag behöver din hjälp för att stanna i ljuset.
Jag klarar inte detta själv,
jag måste ha Din hjälp!
Villospår
Min färd har varit trygg och lovande
I skyddet av din hand och Din värmande filt
Nu står jag i ett vägskäl,
jag har tappat din skyddande filt
och hittar den inte
Regnet strilar ner,
Jag fryser och vill vidare
Vidare till den gröna dal där du kan valla mig rätt.
Har jag tappat dig på vägen?
Har jag börjat springa för fort?
Jag har sprungit in på den gamla vägen igen
uppslukad av det gamla välkänd
I vardagsstressen har jag fattat tag i det gamla välkända,
Försökt springa ifatt något som försvinner.
Lyckan säger sig finnas där alldeles framför mig
Bara jag springer lite fortare utan att se mig om
Så lovar den mig ro och glädje igen.
Bara lite fortare
Bara en liten stund till.
Och för varje steg jag springer,
springer jag bort från Dig.
Bara en liten bit till
Längre bort från Dig,
Då blir allt bra.
Insikten förleds av den Onde
Den Onde lockar mig bort från Dig
Med sina förföriska ord och löften
Spring lite till så hittar du lyckan
Spring lite till,
Bort från Herren.
Kom till mig så får du din glädje direk
Kom till mig så blir du gillad av andra igen.
Kom till mig så passar du in bland andra igen.
Kom till mig så blir du en av oss.
Jag måste stanna,
Stanna och vända om
Hitta tillbaka till vägskälet
Där i det kalla regnet.
kan jag leta upp den andra vägen,
Den okända vägen,
den trånga smala vägen.
Inspiration:
Matteusevangeliet 7:13–14
’Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Vart ska jag?
Min drivkraft sinar,
Det som var viktigt är inte längre viktigt,
Det som var meningsfullt har tappat sin mening
Bakom hörnet väntar något annat
Bakom hörnet finns det jag egentligen borde göra
Ska jag bryta mig fri från mina bojor nu
eller ska jag vänta en stund till?
Jag har gått vilse
och hittar inte vägen framåt
Min Herre jag ber dig, visa mig vägen!
Inspiration:
Filipperbrevet 3:7-9
’Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror.
Att vara ödmjuk eller armbåga sig fram
Jag har tidigare resonerat som så att ska man få det man vill ha så måste man se till att ta sin plats. Att bara vänta på sin tur lämnar bara platsen öppen för andra att komma före. Och de andra ser det förstås som att de vinner på min bekostnad. Så när det var en bökig trafiksituation eller oorganiserad kö så var jag där och tog min plats. Jag trängdes på samma vis som andra gjorde och jag fick det jag ville ha.
Men så sakta har ödmjukheten kommit smygande. Eller kanske snarare, viljan att ge istället för viljan att ta. Det började som en flyktig tanke, fortsatte som ett gnagande ifrågasättande av mig själv och mynnade ut i ett tänkande åt ett helt annat håll.
Kan jag lämna plats åt någon annan i trafiken så gör jag det. Kan jag ge plats för någon i kön som verkar ha bråttom så gör jag det. Kan jag låta någon annan glänsa istället för mig för en uppgift väl utförd så låter jag dem göra det.
Det märkliga är att det är ju jag som vinner högsta vinsten. Det jag tidigare såg som en vinst ser jag nu som en förlust. Det jag tidigare såg som en förlust ser jag nu som en vinst. Vinsten att ge något till någon annan istället för att själv ta det. Vinsten att göra gott åt andra istället för mig själv. Vinsten att älska min nästa som mig själv.
Genom min tro har jag fått den största gåva en människa kan få – nådegåvan från Gud som öppnar vägen för ett liv tillsammans med Gud. Likväl som jag blivit förlåten för mina fel och brister vill jag nu förlåta andra. Likväl som jag fått den största gåvan av alla vill jag ge andra vad jag kan ge dem.
Men den största gåvan jag fått kan jag inte ge vidare. Den är inget jag på något vis förtjänat och jag vet inte varför just jag fått den. Den kan jag bara tacksamt ta emot och göra det bästa jag kan av. Och be att andra som är kallade också väljer att ta emot den.
Associationer:
Efesierbrevet 4:22-24
’Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.
Galaterbrevet 5:14
’Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.
Vägen genom livet
Länge har jag kämpat
för att hitta just min väg genom livet
Många är de vägar jag provat
men alla har de skavt som en sko på fel fot
Men vägen jag ska gå
den var redan utstakad
Den var skapad av dig Herre,
långt innan jag öppnade mina ögon
Nu behöver jag bara lita på Dig
och låta mig bli vallad dit jag ska gå.
Släppa taget om mig själv
och ha tillit till att den väg Du stakat ut åt mig
det är den bästa vägen för mig.
Inspiration:
Psaltaren 23:1-6
’En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.’
Psaltaren 139:13
’Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. ’
Jag finns här
Gud,
Jag finns här för dig,
Visa mig vilken väg jag ska gå
Så jag kan visa Din härlighet för andra.
Gud,
Jag finns här för dig,
Visa mig var jag behövs
Så jag kan vara ett stöd för andra.
Gud,
Jag finns här för dig
Visa mig var mörkret härskar
Så jag kan bidra med en ljusglimt.
Min gåva
Vår Fader, Herren, vår Gud,
Du har valt ut mig att bli räddad!
Hur ska jag kunna visa min uppskattning?
Jag kan inte greppa vidden av vad gåvan betyder
men även min ringa förståelse är tillräcklig.
Vad jag har, vad jag får, vad som händer
jag har Dig min Herre att tacka för allt!
Jag vet inte till vad du vill forma mig
men jag ger mig till Dig för jag tror på Dig.
En väg full av hinder
I en tid av oro
Står mitt hopp till dig
När allt är osäkert
Finns min säkerhet i dig
Min Gud jag ber dig
Rädda mig från detta
Jag vet att du gör det
Men bara genom min tro.
Jag vet att du ger mig vad jag behöver
Bara jag släpper taget om mig själv och följer dig.
Men att släppa taget är svårt
Det gamla livets grepp är starkt
Jag sitter fast i denna kamp
Men hoppas att i prövningens tid ska jag finna styrka
Jag snubblar och ramlar
Men reser mig upp och fortsätter att gå på Din väg
Ordet från Dig
För varje dag som går
läser jag mer,
så jag förstår.
För varje dag som går
gör jag mer
som jag förstår.
För varje dag som går
kommer jag närmare
att vara som jag ska vara.
För varje dag som går
blir det mer och mer självklart
att Ordet kommer från just Dig som skapat oss.
Bli som ett barn igen
När jag var liten levde jag i en bekymmerslös bubbla i hemmet. Allt var säkert, allt skulle ordna sig, mina föräldrar skulle rädda mig från allt det onda. Det var lätt att göra rätt och bra, jag behövde aldrig fundera på vad andra skulle tycka och tänka.
Ungdoms- och vuxenlivet var däremot en tidvis stökig period. Jag släpades ut från tryggheten till en värld där andra människor ständigt hade åsikter om vad jag gjorde och inte gjorde. Gjorde jag som en person ville så var det någon annan som misstyckte. Gjorde jag som en person gillade en dag så gillade den personen något annat en annan dag. Målet rörde sig hela tiden och såg olika ut från en dag till en annan.
Att passa in i detta fungerade aldrig speciellt bra.
Så var det så här det skulle fortsätta? Skulle det fortsätta med en ständig jakt på sätt att passa in i olika sammanhang? Vetskapen fanns alltid att detta var galet, detta är fel, det är inte så här det ska vara.
Men så nu när jag släppt in Gud i mitt liv är jag som ett bekymmerslöst barn igen. All denna kamp från tidigare är som bortblåst. Gud välkomnar mig som den förlorade sonen. Genom Gud kommer tron från barndomen tillbaka att allt ordnar sig, allt blir bra och jag måste inte alls passa in i det som andra har åsikter om. En befrielse helt enkelt. Som ett Guds barn. Jag kan göra det goda och enkla, inget annat spelar någon roll.
Associationer:
Romarbrevet 8:28–30
’Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet. ’
5 Moseboken 32:3–4
’Herrens ära vill jag förkunna. Prisa vår Guds storhet! Han är vår klippa, hans verk är utan brist, hans vägar alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri från allt ont, han är rättfärdig och rättvis. ’
Den förlorade sonen: Lukasevengeliet 15:11-32
Fråga: Har du blivit troende på riktigt?
Svar:
Troende?
Ja.
Blivit?
Snarare till slut tagit itu med något jag haft i mig sedan tonåren.
Jag har vinglat fram och tillbaka mycket sedan dess.
Tron är nu som att erkänna och ta ställning till detta, befriande!
Mitt ankare i den Ondes storm
Om jag en endaste gång kunde göra en endaste sak som är så bra att jag inte behöver få förlåtelse så skulle jag bli glad och upprymd på ett sätt jag aldrig blivit förut.
Genom min tro ger jag mig själv som tjänare till dig och för detta ger Du mig förlåtelse för allt. Endast tack vare min tro ger du mig oändlig förlåtelse.
Du ger mig ro och vila i själen och en Helig Ande som hjälp och vägledning. Din gåva är värd mer än allt vad världen har att erbjuda, men så är ju inte heller gåvan av denna värld.
Min Herre, jag ber Dig, ha tålamod med mig. Jag lever dagligen i en strid där den Onde försöker förleda mig med sina snabba belöningar. Allt som behövs är att släppa taget och låta mig svepas med i den Ondes vinddrag. Ingenting vore lättare än det.
Men jag klamrar mig fast vid Dig som en båt vid sitt ankare. Utan dig att klamra mig fast vid skulle jag fortfarande vara som ett löv för den Ondes vind.
Men nu har jag Dig som mitt ankare i den Ondes stormvindar. Och för varje dag som jag föder mig med Ditt Ord växer sig ankaret starkare och starkare.
Associationer:
Matteusevangeliet 14:22-33
’Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.« ’
Min familj
Det började med trevande försök att prata om Ordet,
det blev till ett flöde av ord ut genom mig.
Det började som ett rop på hjälp,
det blev till en kraft som håller mig upprätt.
Det började som en flykt undan världen,
det blev till en familj som jag inte kan vara utan.
Det började som ett rop på en väg framåt,
det blev till en väg tillbaka till att bli som ett barn igen.
Kallad
Gud har kallat mig till att tro på honom.
Bland alla människor har Gud sett och kallat just mig.
Jag är sedd och kallad av den ende som kan ge mig det jag egentligen behöver.
Jag har accepterat Guds inbjudan och tagit emot hans nådegåva.
Sedan dess är jag fylld av en tillförsikt och ro
som inte är i närheten av vad något i denna värld
någonsin har gett mig.
Istället för att försöka få det jag vill ha så får jag nu det jag behöver:
En tillförsikt och ro i vetskapen
att det som sker det sker för att det är precis det jag behöver
för att jag ska bli den jag är ämnad att bli.
Ett löfte
Jag var trasig och du kom
med löfte om att laga mig
Jag var vilsen och du kom
med löfte om att leda mig rätt
Jag hade kommit till vägens ände och du kom
för att visa mig en fortsättning
Allt jag behövde göra
var att tro på dig
och att följa dig
Jag tror på Dig och du lagar mig
Jag tror på Dig och du leder mig rätt
Jag tror på Dig och du visar mig en fortsättning
När jag förstår din vilja
då kan jag göra det du vill jag ska göra
Då kan jag sprida ditt ljus i mörkret
och vara till vägledning för andra.
Du min Gud ”Jag Är”, du är mitt allt.
Inspiration:
Matteusevangeliet 14:22-33
’Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.« ’
Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig.
Jag älskar Herren, ty han har hört min bön om förskoning. Han lyssnade till mig när jag ropade. Dödens snaror omgav mig, dödsrikets fasor nådde mig, jag var i nöd och förtvivlan.
Min tro
På Svenska
Jag tror att vi är en del av en gudomlig skapelse
som är till för att visa upp Guds härlighet.
Vi hade till en början inte tillräcklig tro
så vi gjorde det vi inte fick göra
och blev utestängda från samvaro med Gud
Gud gjorde många försök
att få oss tillbaka genom tro på Honom
men vi misslyckades, om och om igen
Så kom Gud till oss som en människa
i form av Jesus Kristus
för att hjälpa oss att tro på honom
och för att genom tro ge oss en väg tillbaka
till ett evigt liv med Gud.
In English
I believe we are part of a divine creation
aimed at showing the glory of God
In the beginning our faith was weak
so we did what we should not do
and got cutoff from God’s presence
God did many attempts
to get us back through faith in him
but we failed over and over again
Then God came to us as a human
in the form of Jesus Christ
to help us believe in him
and through faith give us a way back
to an eternal life with God.
Hur jag hittade till Gud
Ju mer jag förstår Gud desto närmare kommer jag Gud.
För varje ny förståelse når jag upp till en ny nivå.
Varje ny nivå lär mig saker jag inte kunde förstå tidigare.
Frågor som vill ha svar
Min tro på att allt som finns är ”skapat av någon” till skillnad från att vara ”resultatet av slumpmässig förändring och de starkas överlevnad” har funnits inom mig sedan jag var tonåring. Lika länge har tron inom mig funnits att döden inte är slutet på allt. Jag förstod att det kan vara samma sak som att tro på Gud. Men jag ville hellre behålla tron som den var än att få den förstörd av andra innan jag hunnit förstå mer av min egen tro.
Frågorna jag brottades med var många. Varifrån kommer vi? Hur har vi blivit skapade? Varför finns vi? Vad är meningen med allt? Vad händer när vi dör? Ganska självklara frågor egentligen, men mycket svåra att ge tillfredsställande svar på.
Sökande efter svar
Sökande 1 – naturvetenskap
Vetenskap är jag väldigt intresserad av. Genom min utbildning har jag spenderat mycket tid med vetenskap och också förstått den från kvantmekaniken, genom fasta tillståndets fysik, vidare genom mer vardaglig fysik och sedan vidare ut i kosmos, allt med starkt matematiskt fokus. Kanske jag har fattat hur allt hänger ihop från det minsta lilla till det största stora? Men vetenskapen lämnar mig trots det med ett stort hål. Vetenskapen har inte svaren jag söker efter. Det saknas något, något väldigt viktigt.
Sökande 2 – psykologi
Psykologi har jag mött i två olika former.
Ena formen är som vetenskap där jag mött den i skolan men också under kurser i arbetslivet. Att krypa in i självaste hjärnan är mycket spännande, det är ett område som är märkligt outforskat, med tanke på att det är just hjärnan vi använder för att utforska saker och ting.
Den andra formen är en flerårig personlig kamp med en blandning av oros- och depressionsliknande symptom. Att uppleva den inre kraften som bor i oss var en skräck och panik som jag inte önskar någon att gå igenom, hur nyttigt det än kan vara.
Men liksom tidigare lämnar också psykologin mig med de stora frågorna obesvarade.
Sökande 3 – modern litteratur
Jag har provat många sorters modern litteratur inom området ”lär känna dig själv”, ”utveckla dig själv”, ”bli en bättre människa” och liknande. Alla har de mycket bra att komma med, men liksom vetenskapen, filosofin och psykologin lämnar de mig med stora hål. Det saknas något, något väldigt viktigt.
Sökande 4 – filosofi
Jag har varit ganska intresserad av filosofi. En ögonöppnare var kursen ”Death” av Paul Kegan som finns på youtube. Mycket intressant kurs, 25 timmar filosofi runt liv, död, självmord och relaterade saker.
Boken ”The obstacle is the way” lovade mycket, och levererade många bra ideer. Och genom den hittade jag till en gammal filosofi ”stoicism”. Stoicismen är till skillnad från naturvetenskapen inriktad på ett praktiskt synsätt på hela tillvaron och hur vi kan relatera till den.
Filosofi kom ett steg längre än naturvetenskap att besvara mina frågor. Kanske ganska naturligt eftersom filosofi tillåter sig att spekulera i saker som man inte nädvändigtvis vet är sanna. Men trots detta extra steg lämnar också filosofin mig med de stora viktiga frågorna obesvarade.
Ett hopp
Ganska nedslående facit. Allt detta sökande har kammat noll när det gäller att besvara mina frågor. Naturvetenskap, psykologi, modern litteratur och filosofi har alla bra saker att komma med. Men när det gäller mina frågor når de ingenstans. Mina frågor är helt obesvarade.
Men så 35 år efter mina funderingar runt skapelsen och döden fann jag en tråd att börja nysta i. En tråd som visade vägen från min personliga odefinierade tro till en tro på Gud. Till en tro som ger svar på de frågor jag har haft sedan tonåren.
Tro steg 1: Joyce Meyer, Enjoy everyday life
Min första länk till Gud kom genom ett tips att lyssna till Joyce Meyer och hennes ”Enjoy everyday life”. I budskapet finns alla bra punkter jag känner igen sedan tidigare, framförallt kanske från stoicismen. Men här finns de förklarade genom bibeln. Och här fann jag en ledtråd till det jag alltid saknat, något som kanske skulle kunna fylla upp det hål jag alltid stannat i tidigare. Något nerskrivet som inte bara var en ide nån fått igår. En ide som redan utstått en massa tvivel. En ide med mer substans som jag så sökt efter hela tiden.
Min tid med Joyce var lång och mycket givande. Jag kände hela tiden igen gamla resonemang och fick alternativa förklaringar.
Men jag behövde komma vidare.
Tro steg 2: Youtube
Som så ofta annars hamnar jag på Youtube och hoppar än hit än dit, desperat sökande efter nästa ledtråd. Det mesta är ointressant men det finns också en del guldklimpar.
Ravi Zacharias hamnar ofta högt upp med svar på många frågor. Inte så konstigt eftersom Ravi sysslade med att svara på just denna typ av frågor som jag har. Ravi lämnade dessvärre jordlivet 2020 men hans arv lever vidare genom organisationen Ravi Zacharias International Ministries som finns på https://www.rzim.org.
Francis Chan är väldigt engagerande och inspirerande att lyssna på och han berättar med intensitet om Guds plats i världen.
Christine Cain predikar på ett starkt sätt om trons plats i vardagslivet och är duktig på att förklara krångliga begrepp i vardagsnära termer.
Steven Furtick (Elevation Church) predikar på ett till början bedrägligt lättsamt och skämtsamt sätt. Många är kopplingarna till vardagshändelser. Men under en timme så växer det bibliska budskapet så sakta fram för att si slutet stå där som så självklart.
Tro steg 3: Grace to you
Youtube i all ära, men efter ett tag behövde jag lite mer ordning och djup i mina funderingar. John MacArthur är vanligt förekommande på Youtube men finns framförallt genom organisationen Grace To You som finns på https://www.gty.org. Det här är en regelrätt bibelskola. Den är långsam och noggrann. Den är oerhört detaljerad. Här finns alla detaljer som förklarar allt. Alla ”må bra-böcker” får här sin förklaring. Alla ”filosofiers” ursprung förklaras. Johns fart som går i ultrarapid passar mig perfekt.
Det jag framförallt fick upp ögonen för är vilket enormt djup det finns i bibliska texter. Men texterna måste läsas omsorgsfullt och hinte haffsas över genom att citera enstaka bibelverser. Bibeltexterna måste förstås genom det sammanhang de skrivits och det kan bli väldigt missvisande när de rycks loss ur sitt sammanhang. Men John sätter istället in bibeltexterna i sina rätta sammanhang.
Tro steg 4: Covid-19
Hur kan Covid-19 passa in här, en sjukdom som vållar så mycket lidande? Vid sidan av all sjukdom så har pandemin spärrat in oss i våra hem och tvingat oss att hålla oss för oss själva. Kontakten med utomstående hålls till ett minimum. I denna minimala kontakt med omvärlden blev på ett mirakulöst sätt min kontakt med Gud desto större. Nu var det inte längre något som störde ut det budskap Gud hade till mig och jag hade gott om tid att så sakta öppna upp vägen så att Gud kunde börja prata med mig.
Svar på frågor
Varifrån kommer vi? Hur har vi blivit skapade? Varför finns vi? Vad är meningen med allt? Vad händer när vi dör?
För den som tar sig tid att beskåda skapelsen vi lever i är det inte svårt att tro att den är så mycket mer än en kosmisk explosion följt av slumpmässiga förändringar under en lång tid. Saker och ting passar ihop som de bara kan göra när det finns en tanke och mening bakom allt. Det finns en tråd av något övernaturligt i allt som finns och hur det passar ihop.
Bibeln berättar att genom sin välvilja valde Gud att skapa allt. Tid, rum och allt som finns. Gud skapade oss människor till sin avbild och vårat yttersta syfte är att genom vår tro och agerande låta Guds egenskaper skina genom oss. Genom att göra det och ständigt reflektera över oss själva kan vi på så vis alltmer ta efter de egenskaper Gud vill visa upp av sig själv.
Gud kom till jorden som människa genom Jesus och genom att tro på och lyssna till honom över allt annat skänker Gud oss frihet från alla våra misstag och ger oss ett löfte om ett evigt liv tillsammans med Gud, helt fritt från alla de dåliga saker som härskar i världen idag.
Stora ord, stora sammanhang. Men i min tro börjar allt i den gudomliga skapelsen. Och allt det andra kommer som en naturlig följd av det.
Svaren har jag nu hittat.
Denna film är en så god sammanfattning som något:
Tack
Jag tackar dig min Gud för att du lär mig förstå din storhet.
Jag vill lära mig så mycket jag kan och föra ditt Ord vidare.
Jag vill att din härlighet ska skina över världen.
I Jesu namn.
Amen.